So good, imorgon ska jag se på 'Apornas Planet' Så kuL!!!
Så, den här videon för bli 'dagens hit' men en ny del av 'Í Skuggornas Mörker' kommer såklart :D
”TIG!” skrek Zandra och slog till henne över kinden så att huvudet kastades åt sidan.
”ZANDRA!” Morrade Dylan ilsket. Rodnaden efter slaget framträdde på kinden där Nancy fått Zandras handflata, hon grät.
”Såja Nancy, ni kan gå hem om ni vill, och du behöver inte komma till jobbet imorgon, men du får betalt ändå, seså, ta det inte hårt”, sa Dylan till Nancy som nickade och sprang därifrån.
”Jag går också”, muttrade Zandra.
”Det gör du inte! ZANDRA!” mullrade Dylan.
”Det är hennes eget fel! Om hon inte sagt så hade jag aldrig…”
”Jag pratar inte om NANCY!”
”Vem pratar du om då?!”
”Melissa Broken!”
”Varför pratar du om det slöddret? Du hatar henne lika mycket som jag, och du hatar far också, men det är du inte ensam om!”
”Vem skulle inte gilla Lewis? Han är godhjärtad och givmild!”
”Jag hatar honom”, sa Zandra sammanbitet.
”Vad sa du?”
”JAG HATAR HONOM! JAG HOPPAS ATT HAN DÖR!” Skrek Zandra. Dylan stirrade, och fört nu upptäckte Zandra alla andra som fanns i rummet, Melissa som hade följt efter henne, och alla Melissas syskon, och en massa hushållerskor, och alla stirrade på Zandra.
”Zan…” började Dylan.
”JAG HATAR DIG! JAG VILL ATT MAMMA SKA KOMMA HIT! DU ÄR SÅ HEMSK!” Vrålade Zandra och sprang därifrån, in på Sienas rum och låste dörren.
Här inne brukade Zandra sitta, och tänka. Foton av hennes mamma fanns överallt rummet, det svarta håret och de gröna ögonen, hon var vacker, men vart var hon?
Zandra hade aldrig någonsin ens tänkt på att rota i rummet, Dylan skulle döda henne och det kändes inte rätt att göra det.
Men just idag kunde inte Zandra låta bli att dra ut skrivbordslådan, och kolla.
Det första hon såg var en ihop vikt skrynklig lapp, det såg ut som ett telegram, Zandra tog upp den och vecklade ut den. Såhär stod det;
Telegram till Mrs. Broken; Hej Siena! Jag hoppas du inte fått vänta mig! Jag tänkte bara meddela att min hemkomst inte blir av, jag är hemskt ledsen men mitt hjärta tillåter inte hemfärd, så det här blir sista gången du hör av mig.
Mvh Lewis Broken
Zandra stirrade på telegrammet, det var från hennes far, hade han svikit mor? Hur kunde han?
Zandra började rota runt mera i lådan och hittade ett ihop skrynklat pappersark. Hon vecklade upp det.
Kära Dylan! Om Lewis någonsin kommer hem igen, och frågar efter mig, be honom fara åt helvete, säg åt honom att allt var hans fel, jag kommer inte tillbaka igen bara så du vet, ta hand om Zandra åt mig, snälla du, och jag ber dig även att inte vara arg på Lewis för länge, bara ett kort tag.
Siena
Pappersarket gled ur Zandras händer, tårarna samlades i hennes ögon igen.
”Mor… far, far…” mumlade hon och sprang ut ur Sienas rum.
Hon sprang ner till byn, till huset där hennes far låg döende.
”Far!” ropade hon, hennes röst lät tunn och gäll, lite som Melissas, men lite stadigare och självsäkrare.
”Melissa?” hördes en skrovlig hes röst. Zandra gick in i Lewis rum, han låg där och såg rädd ut, det bruna håret var glanslöst och ögonen dimmiga och utan hopp.
”Nej far, det är Zandra Broken, eran första dotter”, sa Zandra.
Del två ute nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar